- Kolmården
- Söta och roliga djur
- Sveriges Nationaldag
- Marsvinshjälpen
- Valborg
- Hamster
- Bakugan
- Skansen
- Mops
- London
- Sol, vind och vatten
- Tre djur
- Vem vet mest?
- Midsommar
- Bingsjöstämman
- Den blomstertid nu kommer...
- Fjällvandring
- På tur med en gammal Volvo
- Den blomstertid nu kommer...
- Studiebesök på Försvarsmakten
- Ungern
- Jockes teatergrupp
- Tullverket
- Korkade Brottslingar
- Frågesport
- Japanfrågor
- CSI
- Shintoism
- Lucia
- CLAMP
- Chobits
- Varför firar vi jul
- Forna dagars julfirande
- Tankar om data-spel
Varför firar vi jul?
Ja, varför firar vi jul egentligen? Ett ganska enkelt svar skulle kunna vara att vi firar jul till minne av Jesu födelse. Men så enkel är inte verkligheten, för vi har firat jul här i Sverige även innan vi blev kristna. Själva namnet ”jul” är av hedniskt ursprung och fanns alltså långt innan man ens hört talas om Jesus. ”Iul” hette det på fornsvenska och ”jehwla” på urgermanska (det språk som har gett upphov till våra nordiska språk, men även tyska och engelska). Ordet var namnet på en stor och viktig fest, nämligen midvinterhögtiden.
Midvinterblot
Midvintern, det var för forna tiders människor en mycket viktig tidpunkt. Det är ju det tillfälle då dagen är som kortast och natten som längst, då mörkret härskar – men också den vändpunkt när det återigen börjar gå mot ljusare tider. För den tidens människor, som var helt beroende av naturen och levde med i naturens skeenden på ett helt annat sätt än vi gör idag, måste sådana övergångstider ha varit av största vikt.
De hedniska folken runt om i Europa trodde på olika gudar vid den här tiden. Här i Norden hade vi våra asagudar, Tor och Oden och Frej. I Grekland trodde man på Zevs, Hades, Apollon och många andra gudar och gudinnor. I Romarriket hade gudomligheterna andra namn som t.ex. Saturnus, Mars och Jupiter. Men vad man än trodde på så var midvinterfesten lika viktig och avgörande. Människorna samlades i stora skaror för att gemensamt blota (offra djur och ibland även människor) till gudarna. Kanske skrämdes man av det alltmer tilltagande mörkret, och offrade som en bön om hjälp att solen måste komma igen? Eller så visste man mycket väl att solen visst tänkte komma tillbaks, och just därför ville fira med offer av tacksamhet och glädje? Vad nu än orsaken var, så kan man i alla fall inte missta sig på angelägenheten i det man gjorde. Det var årets största sammankomst och den viktigaste festen på hela året.
När föddes Jesus?
När kristendom kom och tog över efter de gamla hedniska religionerna, så levde många gamla seder och traditioner kvar. En så stor fest som midvinterfesten var inget man bara kunde ta bort och radera. Nej, folk ville festa som de alltid gjort. Men eftersom djuroffer och gudabildsdyrkan är något förskräckligt i kristendomens ögon, så var kyrkan tvungen att behålla festen, men ”göra om den”, så att den istället fick en kristen värdegrund. Man behövde någon stor kristen händelse att fokusera midvinterfestandet kring. Det var här firandet av Jesu födelse kom in.
Egentligen är det ingen som vet när på året Jesus föddes, eller om han ens existerat på riktigt. De första århundradena efter att Jesus skulle ha levt, var det ingen som firade hans födelsedag – man fäste större vikt vid påskhändelserna med korsfästelsen och uppståndelsen.
Så minnet av hans eventuella födelsetidpunkt föll helt i glömska.
Men rätt säkert är ändå, att om det som står i Bibeln stämmer, ja, då föddes han inte på vintern i alla fall. Det står nämligen att herdarna låg ute vid tiden för hans födelse, och även i Israel är det så pass kallt på vinternätterna att det inte kan ha varit möjligt.
Eftersom ingen visste datumet, så var det alltså bara att hitta på ett. Vad kyrkan nu gjorde var helt enkelt bara att bestämma att Jesu födelse skulle firas då midvinterfesten annars brukade äga rum. Kyrkan hade visst belägg för detta också. Det står nämligen i Bibeln att Johannes Döparen säger om Jesus: ”Han skall tilltaga, och jag skall avtaga”. Det har man tolkat som att Jesus föddes när solen börjar tillta (midvinter) och Johannes Döparen när solen börjar avta (vid midsommar).
Dessutom passar det väldigt fint i den kristna föreställningsbilden att tänka sig att det lilla ömtåliga Jesusbarnet föddes mitt i den kallaste och mörkaste årstiden. Det förstärker hans utsatthet och gör hans egen lyskraft så mycket starkare. Det lilla ljuset syns ju bäst i mörkret.
Den oövervinnliga solens födelsedag
Men nu undrar ni säkert – om nu Jesu födelsedag ska ligga vid midvintern, så varför gör den då inte det? Vi firar ju Jesu födelsetidpunkt på vid midnatt mellan den 24:e och 25:e december, medan den astronomiska midvintern inträffar redan runt den 21:a december. Ett irriterande faktum, kan man tycka.
Eftersom den kristna kyrkan till en början växte sig starkast i Romarriket, blev datumet bestämt till den tidpunkt då romarna brukade fira sin midvinterfest, som hette Natalis Solis Invictus, ”den oövervinnliga solens födelsedag”. Denna romerska fest firades den 25:e december. Det var nu inte så, som man först kan tro, att romarna hade dålig koll på när vintersolståndet inträffade. Nej, fast de inte hade samma utsökta klockor och datorer till hjälp som vi har idag, så var de ändå helt på det klara med vilket dag som var årets kortaste. Förklaringen ligger istället i att vi har haft olika kalendersystem. På den tiden när datumet bestämdes till den 25:e fanns det i Romarriket en kalender där året var lite förskjutet jämfört med vår kalender, så att midvintern verkligen låg kring den 25:e december.
Firandet på datumet 25:e spred sig med de romerska kalendrarna i takt med att de europeiska länderna kristnades. Och fast vi senare bytte kalendersystem ett par gånger, och trots att midvintern genom bytena kom att ändra datum, så hängde ändå det gamla datumet 25.e kvar som Jesu födelsedag. Så kan det gå.
Varför firar vi den 24:e?
I Amerika och södra Europa firar man fortfarande jul den 25:e. Det gjorde man även här i Norden under den katolska tiden. Då var det nämligen fortfarande fastetid (d.v.s. man fick inte äta kött eller god mat) under julafton, och först den 25:e brakade firandet loss.
Men när vi nordbor blev protestanter och inte längre behövde fasta skedde en långsam förändring, så att vi började tjuvstarta med att fira redan på aftonen innan. Detta gällde inte bara vid julafton, utan även påskafton, valborgsmässoafton m.m. Med tiden kom aftnarna att ta över det huvudsakliga firandet, och så är det än idag. Det är något unikt för oss här i Norden att vi har blivit ”aftonsfirare”.
Men just när det gäller julen kan man ju tycka att det är lite hugget som stucket om man firar den 24:e eller 25:e, eftersom traditionen har lagt Jesu födelsetidpunkt till just midnatt mellan de bägge dagarna. Klockan 24.00 den 24:e eller klockan 00.00 den 25:e, det är frågan…
Firande idag
Denna redogörelse har försökt svara på frågan om varför julen finns och har firats historiskt. Fast nu för tiden är det nog inte så många som firar vare sig midvintersolståndet eller Jesu födelsedag. Istället handlar julen för många om andra värderingar som tradition, ledighet, gemenskap, god mat och att ordna mysigt med ljus i en annars så mörk årstid. Svaret på frågan varför vi firar jul (och om vi alls firar) är idag högst individuellt. Och det är väl bra att vi varken har stat eller kyrka som bestämmer vad vi ska tro och göra, utan att ett eventuellt firande är upp till var och en på det sätt som man vill.
Av Elisabet L
Midvinterblot
Midvintern, det var för forna tiders människor en mycket viktig tidpunkt. Det är ju det tillfälle då dagen är som kortast och natten som längst, då mörkret härskar – men också den vändpunkt när det återigen börjar gå mot ljusare tider. För den tidens människor, som var helt beroende av naturen och levde med i naturens skeenden på ett helt annat sätt än vi gör idag, måste sådana övergångstider ha varit av största vikt.
De hedniska folken runt om i Europa trodde på olika gudar vid den här tiden. Här i Norden hade vi våra asagudar, Tor och Oden och Frej. I Grekland trodde man på Zevs, Hades, Apollon och många andra gudar och gudinnor. I Romarriket hade gudomligheterna andra namn som t.ex. Saturnus, Mars och Jupiter. Men vad man än trodde på så var midvinterfesten lika viktig och avgörande. Människorna samlades i stora skaror för att gemensamt blota (offra djur och ibland även människor) till gudarna. Kanske skrämdes man av det alltmer tilltagande mörkret, och offrade som en bön om hjälp att solen måste komma igen? Eller så visste man mycket väl att solen visst tänkte komma tillbaks, och just därför ville fira med offer av tacksamhet och glädje? Vad nu än orsaken var, så kan man i alla fall inte missta sig på angelägenheten i det man gjorde. Det var årets största sammankomst och den viktigaste festen på hela året.
När föddes Jesus?
När kristendom kom och tog över efter de gamla hedniska religionerna, så levde många gamla seder och traditioner kvar. En så stor fest som midvinterfesten var inget man bara kunde ta bort och radera. Nej, folk ville festa som de alltid gjort. Men eftersom djuroffer och gudabildsdyrkan är något förskräckligt i kristendomens ögon, så var kyrkan tvungen att behålla festen, men ”göra om den”, så att den istället fick en kristen värdegrund. Man behövde någon stor kristen händelse att fokusera midvinterfestandet kring. Det var här firandet av Jesu födelse kom in.
Egentligen är det ingen som vet när på året Jesus föddes, eller om han ens existerat på riktigt. De första århundradena efter att Jesus skulle ha levt, var det ingen som firade hans födelsedag – man fäste större vikt vid påskhändelserna med korsfästelsen och uppståndelsen.
Så minnet av hans eventuella födelsetidpunkt föll helt i glömska.
Men rätt säkert är ändå, att om det som står i Bibeln stämmer, ja, då föddes han inte på vintern i alla fall. Det står nämligen att herdarna låg ute vid tiden för hans födelse, och även i Israel är det så pass kallt på vinternätterna att det inte kan ha varit möjligt.
Eftersom ingen visste datumet, så var det alltså bara att hitta på ett. Vad kyrkan nu gjorde var helt enkelt bara att bestämma att Jesu födelse skulle firas då midvinterfesten annars brukade äga rum. Kyrkan hade visst belägg för detta också. Det står nämligen i Bibeln att Johannes Döparen säger om Jesus: ”Han skall tilltaga, och jag skall avtaga”. Det har man tolkat som att Jesus föddes när solen börjar tillta (midvinter) och Johannes Döparen när solen börjar avta (vid midsommar).
Dessutom passar det väldigt fint i den kristna föreställningsbilden att tänka sig att det lilla ömtåliga Jesusbarnet föddes mitt i den kallaste och mörkaste årstiden. Det förstärker hans utsatthet och gör hans egen lyskraft så mycket starkare. Det lilla ljuset syns ju bäst i mörkret.
Den oövervinnliga solens födelsedag
Men nu undrar ni säkert – om nu Jesu födelsedag ska ligga vid midvintern, så varför gör den då inte det? Vi firar ju Jesu födelsetidpunkt på vid midnatt mellan den 24:e och 25:e december, medan den astronomiska midvintern inträffar redan runt den 21:a december. Ett irriterande faktum, kan man tycka.
Eftersom den kristna kyrkan till en början växte sig starkast i Romarriket, blev datumet bestämt till den tidpunkt då romarna brukade fira sin midvinterfest, som hette Natalis Solis Invictus, ”den oövervinnliga solens födelsedag”. Denna romerska fest firades den 25:e december. Det var nu inte så, som man först kan tro, att romarna hade dålig koll på när vintersolståndet inträffade. Nej, fast de inte hade samma utsökta klockor och datorer till hjälp som vi har idag, så var de ändå helt på det klara med vilket dag som var årets kortaste. Förklaringen ligger istället i att vi har haft olika kalendersystem. På den tiden när datumet bestämdes till den 25:e fanns det i Romarriket en kalender där året var lite förskjutet jämfört med vår kalender, så att midvintern verkligen låg kring den 25:e december.
Firandet på datumet 25:e spred sig med de romerska kalendrarna i takt med att de europeiska länderna kristnades. Och fast vi senare bytte kalendersystem ett par gånger, och trots att midvintern genom bytena kom att ändra datum, så hängde ändå det gamla datumet 25.e kvar som Jesu födelsedag. Så kan det gå.
Varför firar vi den 24:e?
I Amerika och södra Europa firar man fortfarande jul den 25:e. Det gjorde man även här i Norden under den katolska tiden. Då var det nämligen fortfarande fastetid (d.v.s. man fick inte äta kött eller god mat) under julafton, och först den 25:e brakade firandet loss.
Men när vi nordbor blev protestanter och inte längre behövde fasta skedde en långsam förändring, så att vi började tjuvstarta med att fira redan på aftonen innan. Detta gällde inte bara vid julafton, utan även påskafton, valborgsmässoafton m.m. Med tiden kom aftnarna att ta över det huvudsakliga firandet, och så är det än idag. Det är något unikt för oss här i Norden att vi har blivit ”aftonsfirare”.
Men just när det gäller julen kan man ju tycka att det är lite hugget som stucket om man firar den 24:e eller 25:e, eftersom traditionen har lagt Jesu födelsetidpunkt till just midnatt mellan de bägge dagarna. Klockan 24.00 den 24:e eller klockan 00.00 den 25:e, det är frågan…
Firande idag
Denna redogörelse har försökt svara på frågan om varför julen finns och har firats historiskt. Fast nu för tiden är det nog inte så många som firar vare sig midvintersolståndet eller Jesu födelsedag. Istället handlar julen för många om andra värderingar som tradition, ledighet, gemenskap, god mat och att ordna mysigt med ljus i en annars så mörk årstid. Svaret på frågan varför vi firar jul (och om vi alls firar) är idag högst individuellt. Och det är väl bra att vi varken har stat eller kyrka som bestämmer vad vi ska tro och göra, utan att ett eventuellt firande är upp till var och en på det sätt som man vill.
Av Elisabet L