- Kolmården
- Söta och roliga djur
- Sveriges Nationaldag
- Marsvinshjälpen
- Valborg
- Hamster
- Bakugan
- Skansen
- Mops
- London
- Sol, vind och vatten
- Tre djur
- Vem vet mest?
- Midsommar
- Bingsjöstämman
- Den blomstertid nu kommer...
- Fjällvandring
- På tur med en gammal Volvo
- Den blomstertid nu kommer...
- Studiebesök på Försvarsmakten
- Ungern
- Jockes teatergrupp
- Tullverket
- Korkade Brottslingar
- Frågesport
- Japanfrågor
- CSI
- Shintoism
- Lucia
- CLAMP
- Chobits
- Varför firar vi jul
- Forna dagars julfirande
- Tankar om data-spel
På tur med en gammal Volvo
Under min uppväxt hade mina föräldrar inte så mycket pengar. Följaktligen hade de inte heller råd att byta ut bilen, fast den sedan länge passerat bäst före-datum. Denna gamla kärra hade den speciella egenheten att den inte tålde krypkörning, alltså när man segar sig fram på vägarna så där sakta som man gör då man fastnar i en bilkö. Då hände alltid det roliga att bilen började ”koka” (jo, det hette så), d.v.s. motorn blev överhettad och började ryka, med följden att bilen vägrade gå en enda centimeter längre.
Att åka på semester med denna bil var alltid ett litet äventyr. Bilköer och semestertider hänger liksom ihop, så rätt som det var blev bilen stående. Mamma, som inte hade några tekniska kunskaper, blev lätt hysterisk (den mer tekniskt kunniga pappa stannade alltid hemma), men vi ungar (jag och min syster) tyckte oftast att det var väldigt spännande. De flesta sådana där incidenter ledde nämligen till nya oväntade äventyr. Som när vi helt oplanerat fick övernatta i den lilla hålan Ödeshög, eller när vi åkte med bärgningsbil från motorvägen utanför Värnamo. Sådant var kul, tyckte vi.
Om vi bara hann in till vägkanten var det inte så stort problem att bilen stannade, då kunde det räcka med den stod och svalnade någon halvtimme, så kunde den starta igen. Men ibland hamnade bilen bara väldigt fel. Som t.ex. mitt bland lejonen i Kolmårdens djurpark. Eller mitt i en intensivt trafikerad korsning i Stockholm. Då var det inte lika kul längre, inte ens för oss barn, för det roliga var ju komma ut och upptäcka nya ställen, och där satt vi instängda och bara glodde och hoppades på det bästa.
Bäst minns jag när vi skulle med Gotlandsfärjan från Nynäshamn. För att komma upp till färjan behövde man köra upp på en läskigt hög ramp, i alla fall var det vad jag tyckte att den var.
Upp för denna ramp körde man i kö – och just det – bilarna k r ö p fram. Vilket självklart ledde till att bilen fick tvärstopp, mitt uppe där utsikten var som luftigast, i mitt tycke svindlande. Bilarna bakom oss tutade frenetiskt, eftersom vi blockerade vägen, innan de lyckades backa tillbaks en kort sträcka, så de kunde köra förbi oss ombord via en annan fil. Och där stod vi ensamma kvar och båten skulle gå.
Som alltid löste det sig – den här gången kom någon körande ut till oss med ett rep, och så fick han dra oss in på båten. Och det var ju tur, för sen hade vi en riktigt lyckad semester på Gotland. Men det är en annan historia...
Av Elisabet L
Att åka på semester med denna bil var alltid ett litet äventyr. Bilköer och semestertider hänger liksom ihop, så rätt som det var blev bilen stående. Mamma, som inte hade några tekniska kunskaper, blev lätt hysterisk (den mer tekniskt kunniga pappa stannade alltid hemma), men vi ungar (jag och min syster) tyckte oftast att det var väldigt spännande. De flesta sådana där incidenter ledde nämligen till nya oväntade äventyr. Som när vi helt oplanerat fick övernatta i den lilla hålan Ödeshög, eller när vi åkte med bärgningsbil från motorvägen utanför Värnamo. Sådant var kul, tyckte vi.
Om vi bara hann in till vägkanten var det inte så stort problem att bilen stannade, då kunde det räcka med den stod och svalnade någon halvtimme, så kunde den starta igen. Men ibland hamnade bilen bara väldigt fel. Som t.ex. mitt bland lejonen i Kolmårdens djurpark. Eller mitt i en intensivt trafikerad korsning i Stockholm. Då var det inte lika kul längre, inte ens för oss barn, för det roliga var ju komma ut och upptäcka nya ställen, och där satt vi instängda och bara glodde och hoppades på det bästa.
Bäst minns jag när vi skulle med Gotlandsfärjan från Nynäshamn. För att komma upp till färjan behövde man köra upp på en läskigt hög ramp, i alla fall var det vad jag tyckte att den var.
Upp för denna ramp körde man i kö – och just det – bilarna k r ö p fram. Vilket självklart ledde till att bilen fick tvärstopp, mitt uppe där utsikten var som luftigast, i mitt tycke svindlande. Bilarna bakom oss tutade frenetiskt, eftersom vi blockerade vägen, innan de lyckades backa tillbaks en kort sträcka, så de kunde köra förbi oss ombord via en annan fil. Och där stod vi ensamma kvar och båten skulle gå.
Som alltid löste det sig – den här gången kom någon körande ut till oss med ett rep, och så fick han dra oss in på båten. Och det var ju tur, för sen hade vi en riktigt lyckad semester på Gotland. Men det är en annan historia...
Av Elisabet L